Det kom ju en massa snö igår och när jag och Noelle var på Ica Maxi och handlade inför Minou och släkt-ankomst så passade vi på att köpa en pulka till Minou. De var jättebilliga och kostade bara en 50 60 spänn!

Babypulkorna var dyrare så det fick bli en såndär vanlig pulka. Minou kan ju åka i den men Noelle skulle nog inte kunna mer än att ligga i den, hur kul är det?.

Iallafall, så gick vi ut hela familjen i förmiddags och testade pulkans kvalitet. Jonas var inte så jättepigg efter nattens aktiviteter med Noelle. (Hon somnade 19, vaknade igen 21,30 00,30 02,30 03,30 och 04,30)

Passade på att gå ut när hon ändå skulle sova förmiddag. 

Det var längesen jag åkte pulka, det går ju fort ju!

Minou tyckte det var jättekul och ville inte gå uppför backen så jag blev ju varm iallafall.

Vi stötte på Leo och Viktor som är lika gamla som Minou. De var i samma mammagrupp som en annan kompis så jag har "känt" dem sedan de var en halvår ca. De kutade upp och ner för backen, men inte Minou. Hon är hostig och snorig så vi får se hur hon mår imorgon om hon orkar med dagis.

Mitt halsont som började igår är lite värre idag och jag är hostig, hoppas bara att det inte blir värre. Kanske Noelle fått samma som mig, får se hur natten blir

Idag kom Minou äntligen hem! Hon har fått sova hos farmor och farfar så vi kunnat vara själva med Noelle och låta henne återhämta sig utan sin vilda syster :-) Vi lämnade Minou på måndags kväll och det känns som det var evigheter sedan!

Vi visste ju inte hur Noelle skulle må efter operationen så försäkerhetsskull fick Minou roa sig med släkten under tiden.

När hon kom in genom dörren kändes det som att hon växt massor bara under de här dagarna. Och vad hon pratade! Massa nya ord bubblar fram. Hon har haft det jättebra och fått baka bullar och leka med dagbarnen och måla ljusstakar och en massa annat.

I fredags kväll satt farbror Andreas barnvakt och det måste Minou tyckt var jättekul, han är ju hennes favorit!

Skulle hon vara tvungen att välja mellan sina HelloKitty-tofflor och Andreas så skulle farbror "Dea" komma först :-)

Vi bjöd på chili con carne med ris och farmor och Minou bjöd på bullar

Jag har lyckats undvika en stor grej som legat i bakhuvudet på både mig och Jonas och spökat (Ja, jag skrev ut hans namn. Jag har fått tillåtelse till det nu)

Fönsterbytar-Dagen.

Vi bor ju som de flesta vet i Sumpans fulaste hus. Ett höghus på 13 våningar. Vi bor på bottenvåningen så vi har kunnat följa fönsterbytet på nära håll, vare sig vi velat eller inte...

De ska alltså byta alla fönster i hela lägenheten. Det betyder att de kommer jobba från 7 på morgonen till 19 på kvällen. Alla fönster kommer vara öppna hela dagen och inga möbler får vara närmare fönstren än 2 meters avstånd.

När vi får tillgång till lägenheten igen (ingen kan ju vara hemma när de jobbar) kommer lägenheten vara skitig, helt urkyld och vi kommer ha ett berg med möbler att placera ut, för att ens kunna komma in genom dörren.

Detta ska ske ca v 50. Det är mysig temperatur då...

 Syns kanske inte så bra, framtanden men vi gjorde ett försök att fota den!

Operationsärret ser lite frankenstein-aktigt ut nu, buckligt och blått, men det kommer nog bli fint när det läker ihop.

Hon har redan anpassat sig fint. Ligger inte på vänstersidan när hon sover och när hon ska rulla runt så tar hon sig upp åt högerhållet istället.

Bara hon testar att ligga på vänster om ett tag så hon vet att det inte kommer göra ont jämt!

Idag kom kusin Linda och hälsade på oss, när J bytte blöja på Noelle ropade han på oss - Noelle har fått en tand till! En framtand till och med, och stor var den!

Så det var orsaken till att hon dreglat så mycket, hon kanske inte ens var förkyld. Tänk om vi skulle missat operationen bara för att jag blandat ihop en förkylning med ett tandutbrott.

I förmiddags när hon lekte på mattan fick hon näsblod och jag torkade och torkade. Tur att jag läst att det är helt normalt att blöda näsblod efter operationen. Annars hade jag trott att Noelle fått hjärnblödning och rusat till akuten med henne!

Har märkt att det blivit lite väl mycket gnäll och inte så roligt i min blogg på ett tag nu, men till mitt försvar har jag att det varit för mycket sjukhus på sistone. Fast det borde vara en stor källa till humor - sjukhus är verkligen inte vad man tror att det ska vara, tajta vältränade läkare som talar om var skåpet ska stå, utan snurriga sköterskor som hellre skulle suttit i kassan på Konsum.

Men det här sjukhusbesöket var det många bra sköterskor på avdelningen och narkosläkaren var det ruter i. Hon visste vad hon sysslade med! Eller gav det intrycket åtminstone ;-)

Bild på operationsärret och den stora framtanden kommer så fort jag får tillgång till min dator igen - J har blåst den och stoppat in lite nytt smått och gått. Förhoppningsvis kommer den vara snabb som en raket efter detta :-)

Noelle var rätt nyvaken när vi kom in på avdelningen vid 7-tiden på morgonen. Det var vi också med tanke på att vi gick upp vid 5,30.

När de skulle preppa henne inför operationen, fick hon byta kläder till ett sjukhusnattlinne

Jag och J smet iväg när vi väntat i ca 4,5 timme för att äta lunch. Vi stress-åt och när vi kom tillbaka till väntrummet fick vi vänta i 1,5 timme till! Då klättrade jag nästan på väggarna.

 När Noelle vaknat till och inte hade ont, fick vi komma till avdelningen igen. Hon mådde bra men var fortfarande trött. Vi provade att ge henne en flaska välling men hon gnällde bara och somnade igen. När hon vaknade någon timme senare åt hon en flaska på rekordtid!

På kvällen tog sköterskan av bandaget runt huvudet så det skulle bli lite luftigare och mindre tryck. Kvar var stoppningen runt örat och den läckra nätmössan :-) Jag fick kämpa med att få nätmössan att sitta kvar, hon ville dra av den hela tiden.

I den här fina sängen skulle Noelle sova. Det gick bra, men hon tryckte ut fötterna genom de iskalla stålspjälorna och fastnade med dropp"ventilen" som fortfarande satt fast i foten.  Hon hade sällskap av isbjörnen hon fick på uppvaket och Me&I-filten hemifrån

Dagen efter operationen var hon såpass pigg att hon åt lite burkmat i dagrummet. J gapar också när han matar Noelle ;-)

 Kl 13,30 var det dags för att röntga huvudet för att se att implantatet hamnat rätt. Hon var busig och ville leka i väntrummet. Sen fick vi åka hem!

Det är redan onsdag eftermiddag! Veckan har gått jättefort, men samtidigt känns det som det var längesen vi var på öronkollen och den var ju i måndags :-)

Igår morse gick vi upp 5,30 gjorde oss iordning, tvättade en yrvaken Noelle på huvudet med desificeringsmedel och åkte till Huddinge sjukhus.

När vi kom fram till avdelningen blev vi visade vårt rum, de satte på henne emlakräm på händerna (bedövningskräm för droppet) och ett armband med namn och personnummer.

Sen fick vi sätta på henne en vit skjorta och ge henne nezeril, sen var det färd ner till operation!

De hade en stålspjälsäng på hjul åt henne, men vi fick bära henne hela vägen ner så hon inte skulle bli orolig.

Vid nersövningen var det bara en förälder som fick följa med och vi hade bestämt att J skulle göra det, så skulle jag sitta med henne på uppvaket efter operationen.

Jag väntade utanför och när J kom ut berättade han att Noelle skrikit som en galning för att de höll fast henne. Det gick inte att sätta dropp i nån av händerna så de fick testa med fötterna och där gick det tillsist.

Hon skrek och hostade upp slem sen fick hon andas lite syrgas och suga på nappen innan det blev dags för nedsövningsmasken och iväg.

Vi blev visade ett väntrum där vi kunde sitta, annars skulle de ringa när hon var klar. Enligt papperna skulle operationen ta ca 3 timmar så det skulle bli lagom om vi satte oss där lite innan 11 tänkte vi.

J ville åka till Ikea under tiden men det tyckte inte jag! Vi satt en stund uppe på vårat rum på avdelningen och drack kaffe och läste tidningar, och gick ner till väntrummet vid 10,45.

 Läste några tidningar till och klockan gick... Tillslut var kl 12,30 och flera föräldrar kom och gick med sina nyopererade barn. 

Jag var inte nervös först, men ju senare det blev desto mer funderade jag. Tänkte på sådana saker som att det tog sån tid för att de inte vet hur de ska förklara varför hon dog under operationen, tänkte att de hittat nåt konstigt i huvudet på henne och att det inte gick att operera, tänkte att hon redan rullats in på uppvaket och att de glömt säga till oss och nu låg hon och var vaken och hade ont och var ledsen.

Då gick jag och frågade en sköterska hur det gick och hon sa att hon var fortfarande på operation och att såna här operationer kan ta lite tid.

Jag och J passade på att äta lunch för vi hade tänkt att en av oss skulle köpa lunch och ta med upp till rummet på avdelningen när Noelle var färdig, så nu var vi hungriga!

Vi åt snabbt lite hamburgare och pommes och gick ner i väntrummet igen och väntade, och väntade och - väntade...

När klockan var 14,30 kom de och sa att hon var klar, jag flög upp ur soffan och J fick sitta kvar.

När jag kom in på uppvaket låg hon i spjälsängen och vände och vred på sig, gnällde med ögonen slutna och lät hes, som att hon skrikit mycket.

Hon fick en morfinspruta i droppet på foten och blev lugn igen.

Jag fick sätta mig i en stol och ha henne i knät, vågade knappt röra mig för att jag var rädd att råka dra henne i kateterslangen eller i sladden som mätte pulsen.

Hon såg förjäklig ut! Stort bandage över hela huvudet, extra vadderat vid vänsterörat och ansiktet var svullet och mosigt.

Efter en stund började hon gnälla igen och ålade sig nästan ur mitt grepp. Då fick hon en spruta till, ytterligare en till så somnade hon en stund.

Min rumpa hade somnat för längesen och jag satt och tittade på klockan hela tiden som råkade sitta precis ovanför en annans uppvakssäng och de trodde väl jag satt och stirrade på dem.

Sen kom en tjej inrullandes, efter en liten bytta med bebis i och slutligen en jättestolt pappa som log med hela ansiktet och sa hej hej! Då blev jag glad i hela kroppen. Ett kejsarnitt kanske?

När Noelle vaknade var hon inte ledsen, hon låg och tittade och sparkade med ena foten. Hon hade ingen blöja på sig eftersom hon hade en kateter och rumpan var jättevarm och svettig :-)

Då var det dags att rulla upp på avdelningen och klockan var då 17. Jag bar henne hela vägen upp och vi provade att ge henne en flaska med välling, men hon ville inte ha. Sen somnade hon i spjälsängen.

Jag passade på att äta på sjukhusrestaurangen medan J var kvar, besök tilläts fram till kl 19, sen skulle jag vara själv med Noelle fram till morgonen.

Hon vaknade vid kl 19,30 och var ledsen, då provade vi med välling igen och hon var jättehungrig! Åt hela flaskan som ingenting :-) Sköterskan på avdelningen tog av bandaget, så det bara var vadderingen vid örat kvar och sen hårnätet som höll allt på plats (eller skulle ha gjort, jag höll på med det där nätet hela kvällen ;-))

Hon var lite orolig resten av kvällen, hon fick alvedonsuppar och verkade trött. Men när jag lade henne i sängen blev hon ledsen och lugnade ner sig när jag stod och gungade henne. Men efter en stund började hon åla sig och ville loss, jag provade sängen igen och hon blev ledsen.

Så höll vi på till kl 22 ungefär då fick hon en flaska till som hon åt.

Tillsist somnade hon i min säng och jag fick flytta över henne i spjälsängen och det var inte lätt! Under kvällen hade hon somnat i mitt knä, för att vakna igen när jag lade henne i spjälsängen - tre gånger.

Men sen sov hon fram till kl 2,30 då fick hon alvedon, ny blöja och välling.

Hon somnade för att vakna igen kl 4, det var omöjligt att få henne att ligga under filten. Det var kallt i rummet och hon hade skjortan på sig och inget på benen. Tillsist fick hon komma in i min jättesmala säng igen och somnade. Då var kl 5,30 enligt smset jag skickade J.

Vi sov till kl 7,30 då vaknade Noelle igen. Jag hade inte vågat flytta över henne till spjälsängen så jag låg stel som en pinne med armen runt henen så hon inte skulle trilla ur sängen.

Men när J dök upp, inte så lång stund senare, så var jag rätt pigg ändå!

Dagen har gått bra, Noelle har inte haft ont, hon har ätit en halv burk till lunch och velat busa och leka. Gott tecken! 

Läkaren kom upp och sa att allt gott bra fast det tog lång tid, alla är ju inte likadana på insidan - speciellt inte småbarn. Hon hade kort gång i öronsnäckan så de fick ta en lite mindre storlek på henne. Han berättade att de gjort ett lite hål med ca 1 cm omkrets och jobbade genom det hålet i 5 timmar ungefär. Det låter inte så lätt!

Vi fick schemat på vilka datum och tider som vi ska ställa in den yttre delen av ci´t . Vi börjar om tre veckor och sen är det ti, to den veckan, och ti to veckan därpå, sedan är det klart! Då ska hon höra på vänsterörat!

De ställer inte in alla sensorer på en gång, det skulle bli för mycket intryck. De tar en i taget och sen allt på en gång i slutet.

Röntgen för att se att implantatet satt på plats blev kl 13,15. Det gick bättre än jag trott. J fick hålla Noelles ben och jag hennes armar. Sköterskorna höll still huvudet. Hon var lite ledsen men försökte inte åla sig loss. Det var över på några minuter och sen dags för hemfärd!

Nu är vi hemma, Noelle sover. Vi ska ge henne alvedon om hon har ont. Vi tar av kompresserna imorgon och sen ska stygnen hållas luftigt och torrt. Blir en utmaning att hålla Minou borta från Noelle. Minou kommer hem på lördag så vi har några dagar med bara Noelle att koncentrera oss på.

Allt har gått så bra och Noelle är glad och som vanligt igen!

Idag var egentligen en lugn dag med ett bvc-besök, men det ändrade sig!

När jag var hemma och inte hunnit göra egentligen nånting, ringde mobilen. Det var läkaren från ci-enheten som undrade hur det stod till? Han ville kolla om vi kunde ta in Noelle för operation imorgon!!

Jag sa som det var - hon är snorig, men inte jättesnorig. Mitt förslag var att eftersom vi ändå skulle till Huddinge imorgon för en öronkoll, kunde vi inte ta öronkollen idag istället för isf kunde vi ta op-tiden imorgon om allt såg okej ut :-)

J kunde inte komma ifrån jobbet direkt så det fick bli kollektivtrafik för oss. Jag packade iordning och struntade i lunchen, så åkte vi pendeln till Flemingsberg.

När han kollat öronen så tyckte han att det såg bra ut och ringde ner narkosläkaren för att hon skulle kolla också. De är hårdare än läkarna som utför operationen.

Hon tyckte det var okej också, lyssnade på Noelles hjärta och lungor och sa att vi skulle ge henne Nezeril innan operationen.

Så det blev åka pendeln hem, J fick hämta Minou på dagis och packa iordning hennes grejer för hon ska få sova hos farmor och farfar några dygn nu. Vi får åka hem redan dagen efter, men det kan vara skönt att få vara själva någon dag efter så hon får repa sig utan en storasyster som petar på stygnen ;-)

Åkte allihop och lämnade Minou i Västerås, sen hem och tvätta Noelles hår med Descutan (desinficeringsmedel) packa våra grejor för vi ska vara kvar över natten där.

Imorgon åker vi hemifrån kl 6 och innan dess ska vi tvätta håret på henne en gång till.

Jag är inte nervös än för jag tror inte att det blir av förrän läkarna kollat av henne imorgon också. Alla vet ju att en förkylning är värst på morgonen!

Håll tummarna för oss :-)