Noelle var rätt nyvaken när vi kom in på avdelningen vid 7-tiden på morgonen. Det var vi också med tanke på att vi gick upp vid 5,30.

När de skulle preppa henne inför operationen, fick hon byta kläder till ett sjukhusnattlinne

Jag och J smet iväg när vi väntat i ca 4,5 timme för att äta lunch. Vi stress-åt och när vi kom tillbaka till väntrummet fick vi vänta i 1,5 timme till! Då klättrade jag nästan på väggarna.

 När Noelle vaknat till och inte hade ont, fick vi komma till avdelningen igen. Hon mådde bra men var fortfarande trött. Vi provade att ge henne en flaska välling men hon gnällde bara och somnade igen. När hon vaknade någon timme senare åt hon en flaska på rekordtid!

På kvällen tog sköterskan av bandaget runt huvudet så det skulle bli lite luftigare och mindre tryck. Kvar var stoppningen runt örat och den läckra nätmössan :-) Jag fick kämpa med att få nätmössan att sitta kvar, hon ville dra av den hela tiden.

I den här fina sängen skulle Noelle sova. Det gick bra, men hon tryckte ut fötterna genom de iskalla stålspjälorna och fastnade med dropp"ventilen" som fortfarande satt fast i foten.  Hon hade sällskap av isbjörnen hon fick på uppvaket och Me&I-filten hemifrån

Dagen efter operationen var hon såpass pigg att hon åt lite burkmat i dagrummet. J gapar också när han matar Noelle ;-)

 Kl 13,30 var det dags för att röntga huvudet för att se att implantatet hamnat rätt. Hon var busig och ville leka i väntrummet. Sen fick vi åka hem!

Det är redan onsdag eftermiddag! Veckan har gått jättefort, men samtidigt känns det som det var längesen vi var på öronkollen och den var ju i måndags :-)

Igår morse gick vi upp 5,30 gjorde oss iordning, tvättade en yrvaken Noelle på huvudet med desificeringsmedel och åkte till Huddinge sjukhus.

När vi kom fram till avdelningen blev vi visade vårt rum, de satte på henne emlakräm på händerna (bedövningskräm för droppet) och ett armband med namn och personnummer.

Sen fick vi sätta på henne en vit skjorta och ge henne nezeril, sen var det färd ner till operation!

De hade en stålspjälsäng på hjul åt henne, men vi fick bära henne hela vägen ner så hon inte skulle bli orolig.

Vid nersövningen var det bara en förälder som fick följa med och vi hade bestämt att J skulle göra det, så skulle jag sitta med henne på uppvaket efter operationen.

Jag väntade utanför och när J kom ut berättade han att Noelle skrikit som en galning för att de höll fast henne. Det gick inte att sätta dropp i nån av händerna så de fick testa med fötterna och där gick det tillsist.

Hon skrek och hostade upp slem sen fick hon andas lite syrgas och suga på nappen innan det blev dags för nedsövningsmasken och iväg.

Vi blev visade ett väntrum där vi kunde sitta, annars skulle de ringa när hon var klar. Enligt papperna skulle operationen ta ca 3 timmar så det skulle bli lagom om vi satte oss där lite innan 11 tänkte vi.

J ville åka till Ikea under tiden men det tyckte inte jag! Vi satt en stund uppe på vårat rum på avdelningen och drack kaffe och läste tidningar, och gick ner till väntrummet vid 10,45.

 Läste några tidningar till och klockan gick... Tillslut var kl 12,30 och flera föräldrar kom och gick med sina nyopererade barn. 

Jag var inte nervös först, men ju senare det blev desto mer funderade jag. Tänkte på sådana saker som att det tog sån tid för att de inte vet hur de ska förklara varför hon dog under operationen, tänkte att de hittat nåt konstigt i huvudet på henne och att det inte gick att operera, tänkte att hon redan rullats in på uppvaket och att de glömt säga till oss och nu låg hon och var vaken och hade ont och var ledsen.

Då gick jag och frågade en sköterska hur det gick och hon sa att hon var fortfarande på operation och att såna här operationer kan ta lite tid.

Jag och J passade på att äta lunch för vi hade tänkt att en av oss skulle köpa lunch och ta med upp till rummet på avdelningen när Noelle var färdig, så nu var vi hungriga!

Vi åt snabbt lite hamburgare och pommes och gick ner i väntrummet igen och väntade, och väntade och - väntade...

När klockan var 14,30 kom de och sa att hon var klar, jag flög upp ur soffan och J fick sitta kvar.

När jag kom in på uppvaket låg hon i spjälsängen och vände och vred på sig, gnällde med ögonen slutna och lät hes, som att hon skrikit mycket.

Hon fick en morfinspruta i droppet på foten och blev lugn igen.

Jag fick sätta mig i en stol och ha henne i knät, vågade knappt röra mig för att jag var rädd att råka dra henne i kateterslangen eller i sladden som mätte pulsen.

Hon såg förjäklig ut! Stort bandage över hela huvudet, extra vadderat vid vänsterörat och ansiktet var svullet och mosigt.

Efter en stund började hon gnälla igen och ålade sig nästan ur mitt grepp. Då fick hon en spruta till, ytterligare en till så somnade hon en stund.

Min rumpa hade somnat för längesen och jag satt och tittade på klockan hela tiden som råkade sitta precis ovanför en annans uppvakssäng och de trodde väl jag satt och stirrade på dem.

Sen kom en tjej inrullandes, efter en liten bytta med bebis i och slutligen en jättestolt pappa som log med hela ansiktet och sa hej hej! Då blev jag glad i hela kroppen. Ett kejsarnitt kanske?

När Noelle vaknade var hon inte ledsen, hon låg och tittade och sparkade med ena foten. Hon hade ingen blöja på sig eftersom hon hade en kateter och rumpan var jättevarm och svettig :-)

Då var det dags att rulla upp på avdelningen och klockan var då 17. Jag bar henne hela vägen upp och vi provade att ge henne en flaska med välling, men hon ville inte ha. Sen somnade hon i spjälsängen.

Jag passade på att äta på sjukhusrestaurangen medan J var kvar, besök tilläts fram till kl 19, sen skulle jag vara själv med Noelle fram till morgonen.

Hon vaknade vid kl 19,30 och var ledsen, då provade vi med välling igen och hon var jättehungrig! Åt hela flaskan som ingenting :-) Sköterskan på avdelningen tog av bandaget, så det bara var vadderingen vid örat kvar och sen hårnätet som höll allt på plats (eller skulle ha gjort, jag höll på med det där nätet hela kvällen ;-))

Hon var lite orolig resten av kvällen, hon fick alvedonsuppar och verkade trött. Men när jag lade henne i sängen blev hon ledsen och lugnade ner sig när jag stod och gungade henne. Men efter en stund började hon åla sig och ville loss, jag provade sängen igen och hon blev ledsen.

Så höll vi på till kl 22 ungefär då fick hon en flaska till som hon åt.

Tillsist somnade hon i min säng och jag fick flytta över henne i spjälsängen och det var inte lätt! Under kvällen hade hon somnat i mitt knä, för att vakna igen när jag lade henne i spjälsängen - tre gånger.

Men sen sov hon fram till kl 2,30 då fick hon alvedon, ny blöja och välling.

Hon somnade för att vakna igen kl 4, det var omöjligt att få henne att ligga under filten. Det var kallt i rummet och hon hade skjortan på sig och inget på benen. Tillsist fick hon komma in i min jättesmala säng igen och somnade. Då var kl 5,30 enligt smset jag skickade J.

Vi sov till kl 7,30 då vaknade Noelle igen. Jag hade inte vågat flytta över henne till spjälsängen så jag låg stel som en pinne med armen runt henen så hon inte skulle trilla ur sängen.

Men när J dök upp, inte så lång stund senare, så var jag rätt pigg ändå!

Dagen har gått bra, Noelle har inte haft ont, hon har ätit en halv burk till lunch och velat busa och leka. Gott tecken! 

Läkaren kom upp och sa att allt gott bra fast det tog lång tid, alla är ju inte likadana på insidan - speciellt inte småbarn. Hon hade kort gång i öronsnäckan så de fick ta en lite mindre storlek på henne. Han berättade att de gjort ett lite hål med ca 1 cm omkrets och jobbade genom det hålet i 5 timmar ungefär. Det låter inte så lätt!

Vi fick schemat på vilka datum och tider som vi ska ställa in den yttre delen av ci´t . Vi börjar om tre veckor och sen är det ti, to den veckan, och ti to veckan därpå, sedan är det klart! Då ska hon höra på vänsterörat!

De ställer inte in alla sensorer på en gång, det skulle bli för mycket intryck. De tar en i taget och sen allt på en gång i slutet.

Röntgen för att se att implantatet satt på plats blev kl 13,15. Det gick bättre än jag trott. J fick hålla Noelles ben och jag hennes armar. Sköterskorna höll still huvudet. Hon var lite ledsen men försökte inte åla sig loss. Det var över på några minuter och sen dags för hemfärd!

Nu är vi hemma, Noelle sover. Vi ska ge henne alvedon om hon har ont. Vi tar av kompresserna imorgon och sen ska stygnen hållas luftigt och torrt. Blir en utmaning att hålla Minou borta från Noelle. Minou kommer hem på lördag så vi har några dagar med bara Noelle att koncentrera oss på.

Allt har gått så bra och Noelle är glad och som vanligt igen!