Var i förrådet och letade reda på lite nygamla leksaker. Hittade tunneln som Noelle tyckte var lite läskig, men med lite lock så kröp hon fort igenom! Den åker dock snart ner i förrådet igen för den tar upp halva lägenheten känns det som.

PS Kolla in läckra urringningen, nån som börjar växa ur sina kläder? ;-)

Satt i soffan och hade lite halvtråkigt, passade på att fota lite. Jag tycker man ser att Noelle är glad även om hon inte kan le ordentligt.

Men hon kan faktiskt le mer än hon gör på den här bilden!

Bildbevis på att Noelle inte gör nåt annat än bara står. Puffen på mattan är ett bra sätt att hindra henne att slå ihjäl sig. Hon slänger sig bakåt och vi fångar upp henne för vårt golv är stenhårt. Här kan hon göra sina kamikaze-manövrar hur mycket hon vill.

Minou tycker det är skitkul att leka med lera. Enda problemet är att hon stoppar ca 75% av leran i munnen. Den här gången hade jag stenkoll, hon "ullade" (rullade med kavlen) och Noelle fick titta på från Minous stol.

Vid väldigt sällsynta tillfällen kan hon faktiskt sitta ner och vara nöjd (fast jag tror att det var jag som satte ner henne denna gången och inte hon själv som gjorde det)

Noelle är lite lugnare än sin storasyster som inte klarat av att sitta still och läsa en bok förrän hon blev nästan två år! Den här lilla damen ligger på golvet och slappar och läser lite (fast hon tuggar rätt mycket på böckerna också)

Idag var det först en tur till ci-enheten i Huddinge. Det var dags för planeringsmöte med kurator, logoped och nån annan från hörselenheten på Rosengård som jag inte kommer ihåg vem det var??

Det är ju egentligen inte så mycket att planera nu när det här med att Noelle börjat höra är så nytt fortfarande. Vi har ju ingen aning om hur utvecklingen kommer gå, varken med hörsel och med syndromet.

Det räcker ju med att se hur mycket ett "vanligt" barn utvecklas mellan ett år och ettochethalvt!

Kom fram till att vi får ha ett nytt möte innan sommaren och före dagisdags.

På tal om det så var vi och besökte dagiset Snäckbacken i Sollentuna, som är ett hörseldagis. Hade tänkt att Noelle tidigast ska börja dagis till hösten och att vi ska börja med stimulanstimmar (15 timmar i veckan utanför vanliga dagiskön). Det får vi ha så vi ser hur Noelle orkar med dagistempot, sen när vi känner att hon är mogen så går vi över till vanlig dagistid.

Det var verkligen ett bra bemötande vi fick! Först sitta och prata och föreståndaren berättade hur de jobbade där och vi drack kaffe. Sen våra frågor, sen gick vi runt och tittade på deras uberlyxiga lokaler!

De har en avdelning för hörselbarn och en avdelning för normalhörande barn, men det är mycket samarbete avdelningarna emellan. 

De hade 6 pedagoger för 14 barn och det är ju helt otroligt bra!

På Minous dagis är de 18 ungar på 3 pedagoger och det är helt normalt.

På Snäckbacken hade de dramarum, skapar/målarrum, upplevelserum (musik och skumma mönster på väggarna att bli hypnotiserad till ;-)) hemkunskapsrum och ett rum för vattenlek(!)

Helmysigt och personalen verkar bra. Det är både hörande och döva i personalgruppen och då får barnen både tal och teckenspråk.

Det som jag tidigare kände var en nackdel, är ju att det blir taxi för Noelle till och från dagis. Innebär att vi inte träffar personalen och det känns som att vi bara släpper iväg vår lillskit Noelle vind för våg och att de skulle kunna göra vad som helst med henne och vi inte har nån koll. 

Så var det inte riktigt, hon åker taxi och har en bok som vi skriver i. Personalen skriver i vad hon har gjort under dagen och de mejlar varje vecka vad som händer veckan därpå. Skickar över vilka sånger de sjungit med text bl a och vad de jobbar med i språkutveckling (om de pratar om "över" och "under", eller några speciella ljud osv.

De har föräldrafika, föräldrafrukost och massa tillfällen man kan komma dit och träffas. 

Låter kanonbra!