Träffade C som är hemma på semester efter ett år i Japan. Sist vi sågs var i början på oktober förra året. Hon var sig lik, men samtidigt inte!

Jag tror hon har gått och blivit japan :-) Och hon är mer medveten om det själv, är väldigt ödmjuk (ursäkta, men du var inte så ödmjuk innan!)

bugar och bockar, ber om ursäkt hela tiden - och det sista beviset - håller för munnen när hon skrattar. Och hon har jättefina tänder!

Jag har saknat henne mycket under den här tiden, och har inte hunnit läsa så mycket i hennes blogg heller så jag kunnat hänga med i vad som händer i Japan. Och snart sticker hon igen....