Jonas tvingade mig att gå på språkmötet på Noelles dagis. Först dividerade vi om vem som var sjukast och jag gav upp efter att han sagt att han skulle förklara vägen för mig och sedan slå in det i navigatorn också.

Trots detta åkte jag ändå fel, fick vända och sedan hittade jag inte dagiset fast jag var på rätt adress, ringde och skällde på Jonas och hittade dit i sista sekunden.

När jag gått in, kom jag på att jag inte betalt parkeringen men sket i det.

Första gången jag var där och tittade sedan vi var där på besök när vi skulle välja dagis. Då kunde Noelle inte ens gå.

Fick se hennes "skåp" där hon hade sina skor och jacka, hennes låda med namnet på och extrakläder i.

"hon är inte så jätteförtjust i sin kanin?" frågade de mig. Det låg en gosekanin som såg lite medfaren ut i hennes låda. Konstigt att hon inte gillade den, det är ju inte ens hennes! "Jahaa... det förklarar ju saken".

Man märker att man som hörselskadad hamnar i en gråzon, även på ett dagis för hörselskadade barn. De döva föräldrarna tecknar och tittar på tolken, de hörande föräldrarna lyssnar på pedagogerna och jag hänger inte riktigt med på varken vad tolken säger, eller vad pedagogerna säger...

Får bli bättre på att säga till, nu när man ska va förebild och allt. Det var inte så farligt, överdriver en del. Till 99% hörde jag allt.

När jag skulle åka hem hade ett pucko parkerat sin bil precis framför min bil medan han stod och snackade med sin polare vid hans bil. Jag kom inte ut och sa till honom att flytta på bilen. "Du har ju stått här ett tag", säger han till mig, "varför har du inte parkeringsbiljett?"

Jahhaa! Parkeringsvakt... He***e!! "Eh, nää, jag skulle på föräldramöte och var skitstressad och det är första gången jag är här"

Han var snäll och lät mig åka.