Det var lite läskigt att komma in på uppvaket och se Minou i upplösningstillstånd med blod i ansiktet och på sjukhus-skjortan

Och så var det gjort!

Det gick bra att sätta på emlaplåsterna, hon lät dem sitta kvar så vi behövde inte ta på henne några vantar.

Det var lite annorlunda på avdelningen på Ks mot hur det gick till inför Noelles operation på Huddinge.

När vi kom in fanns ingen sköterska där, klockan gick och jag blev nervös att jag missförstått att vi skulle till avdelningen först. Jag ringde på mobilen och då kom de!

Vi fick inget rum utan de rullade ut Minous säng i korridoren, där skulle jag klä av henne allt utom blöjan. Jag frågade var jag skulle låsa in våra väskor och sköterskan såg helt oförstående ut. Jag förklarade lite bättre att jag menade våra väskor med grejer som vi skulle ha på avdelningen efter operationen. Hon såg fortfarande oförstående ut. Till sist trillade kronan ner och hon tog våra väskor och låste in dem nånstans för nu var det bråttom!

De rusade iväg med Minou i rullande sängen, Minou ropade efter mig och jag fick försöka hänga på. Hon ville se mig hela tiden men var inte orolig. Jag skojade med henne och sa att "vilken häftig säng som rullar, en sån har du inte hemma, osv".

Nere på narkosen fick Minou sitta i mitt knä när sköterskorna försökte sätta en infart i handryggen och hon började gråta när de höll fast henne. Hon kände inget men hon tyckte det var läskigt. Efter ett tag när de fortfarande inte var i närheten att lyckas sa jag åt dem att sluta. Hon fick medicinen i rumpan istället och det gick bättre.

En stund senare var Minou väldigt groggy och jag fattade ännu mindre än vanligt vad hon sa.

När jag fått på mig skyddskläder och mössa, vilket Minou tyckte var väldigt roligt, bar det av in på operationsrummet. Hon babblade på hela tiden och visade hur hon skulle andas i masken. När det var dags att andas i masken gick det bra så länge det inte var nån slang inkopplad i den. Hon ville inte när det väl var på riktigt. Till slut blev det lite brottningsmatch och jag försökte lugna henne och så somnade hon.

Operationen skulle ta ca en timme och de skulle ringa när hon var på uppvaket. Jag köpte en macka och drack kaffe och läste en bok så länge. Hade försäkerhetsskull satt mobilen på larm så jag inte skulle behöva kolla hela tiden vad klockan var. En kvart innan gick jag och hämtade Minous docka på avdelningen (vi skulle bo i ett rum med tre barn till med föräldrar) och satte mig precis utanför uppvaket.

När de ringde var jag där på mindre än en minut och det var tur för när jag kom in ser jag en sköterska sitter i Minous säng och håller fast henne för hon försöker slita sig loss och gråter och var förvirrad.

När hon fick syn på mig så räckte det att jag tog upp henne och kramade henne så lugnade hon ner sig. Jag fick lägga mig i sängen med Minou ovanpå och krama henne en stund innan hon kom till sans igen. Det var en syn att komma in och se Minou kämpa emot, blodig i ansiktet och på sjukhusskjortan...

Hon hade fått en infart i foten istället, men medan hon kämpade lyckades hon sparka ur den och det var synd ifall hon skulle behöva mer smärtstillande.

Jag ville inte att de skulle försöka sätta en ny medan hon var så uppjagad, men de satte på två emlaplåster på foten ifall det skulle behövas senare.

En timme senare var hon glad men trött och babblade på som vanligt. När vi kom upp på avdelningen ordnade vi vår hörna av rummet. Hon hade sin säng, jag en bäddsäng, det fanns en tv med svtB (barnkanalen) och hon fick hur mycket isglass hon ville, sa sköterskorna.

När vi gick ut till dagrummet (med lite mer leksaker och en julgran!) sa Minou "macka" och hon fick lite pyttipanna som hon hann äta upp halvvägs innan sköterskan insåg sitt misstag och gav Minou yoghurt istället.

Kall mat samma dag som operationen, skulle det vara, jag hade inte memorerat allt tyvärr.

Sen sov hon lunch i två timmar, Jonas skulle komma och hälsa på med Noelle senare för Minou började bli uttråkad, såpass pigg var hon!

När Jonas kom så hade vi hunnit prata med läkaren, han tittade på Minou och tyckte att vi kunde avvakta nån timme och sen åka hem om vi ville.

Det kändes helt okej så vi åkte hem allihop!