Ringde till vårdguiden imorse och talade om läget, de rekommenderade att vi skulle åka in med henne och låta en läkare kolla på henne. Och då hade jag inte talat om att hon opererades för tre veckor sedan heller.

När Jonas vaknat åkte vi till akuten och jag stannade där med Noelle, Jonas åkte hem med Minou. Det tog inte så lång tid innan vi fick komma in.

Vi är inte välkomna på vanliga närakuten eftersom hon har ett syndrom, så för oss är det "allvarliga" akuten som gäller.

Sköterskan som tog emot oss kollade tempen på Noelle och satte fast en plastpåse under blöjan ifall det skulle behövas ett kissprov. 

Läkaren kom och han lät lite som att "Ja du gör som ALLA föräldrar, så fort ungen får feber blir ni som hysteriska och åker in för minsta lilla. Det är inte gradantalet som är det viktiga, utan allmäntillståndet".

Jag behöver inte bli tjurig på honom för jag vet att jag gjorde rätt som åkte in med henne. Hon är inte den tjuriga sortens unge så när hon gnäller tar jag det på allvar!

Han kollade hjärta, lungor, halsen (ingen halsfluss - puh) och öronen. Vänstra örat var lite påverkat så han kollade av med öronläkarna och vi fick antibiotika - igen.

Nu är det Amimox tre gånger om dagen i en vecka. Jag talade om att hon redan ätit massor med antibiotika, men det spelade ingen roll.

Ska prata med ci på tisdag så får vi se vad de säger, men akut-läkaren ville att vi skulle börja med Amimoxen direkt.